Hartleys Crocodile Adventure, Atherton Tablelands och Kuranda
23-25 juni
Vi har hyrt bil för 3 dagar och började med att ta oss till Hartleys Crocodile Adventure på lördagen.
En biltur på Captain Cooks Highway som ringlar sig längs med kusten upp mot Port Douglas, och med otroliga vyer över havet. Väl framme på Hartleys så började vi med att äta en liten lunch eftersom Casper, som vanligt, alltid är hungrig på något. Björn prövade att käka krokodilkött (!)
Efter en snabblunch hoppade vi på flodbåten som åker runt en liten lagun som är gjord ungefär som ett naturligt krokodilterritorium. Vi guidades av Ross, som var lite högljudd á la Steve Irwin. Han visade och berättade om hur krokodilerna lever och vad man bör och inte bör göra vid flodbanker här uppe i Norra Queensland. Efter båtturen var det inte långt kvar till en ormshow som skulle börja så vi tog oss dit, där en kille visade dels en pytonorm (de har ett antal olika arter som lever naturligt i regnskogarna här uppe) samt en giftig orm (redbellied brownsnake tror jag det var) och berättade lite om hur man ska bete sig vid ormbett osv eftersom Australien har bland de giftigaste ormarna i världen.
Mellan showerna gick vi runt i djurparken och fick se sötvattens- och saltvattenkrokodiler i olika storlekar. På vägen ut från ett fågelhägn fick vi se 2 stora Australian Orb-spiders, som vi inte visste om att de hängde där, tur var väl det för annars hade väl ingen av oss gått in i fågelhägnet. Spindlarna är stora!
Nåväl, vi promenerade igenom djurparken relativt fort, den är inte så stor, och det är främst krokodilerna som är deras stora attraktion, till Fredrik och Caspers förtret. De ville ju se de söta djuren… Dessvärre så upptäckte vi en inhägnad där ”Louie”, en 4,4 meter lång krokodil, levde numera sedan 1996 då han fångades in på Trinity Beach ! Jo det var ju just perfekt… Nu skulle Casper ”DEFINITIVT INTE” bada nere på vår härliga strand. (Vi bor och badar ju på Trinity Beach
Men Casper vågade sig i alla fall på att fotas med en 18 månaders krokodilunge (med igentejpat gap). Dagen avslutades med en krokodilshow där skötarna visade på tydligt varför man inte bara ska gå över en flodbank med moddigt vatten utan att kolla upp vad som finns där.
Vi tog sedan bilen vidare mot Port Douglas och Mossman, och vi tänkte spana in Mossman Gorge men när vi kom dit var klockan runt halv 6 så de började stänga ner sina guidade turer, så vi fick vända tillbaka med oförrättat förvärv. Vi kom tillbaka till lägenheten sent på kvällen och köpte lite take away middag.
På söndagen tog vi bilen upp i bergen via Kuranda och Kennedy Highway för att ta oss till Atherton Tablelands via Mareeba. Efter slingriga vägar upp i bergen genom tropisk regnskog så planade vägarna ut och det blev lite rakare vägar och landskapet uppe i bergen förändrades radikalt. Däruppe så odlar man kaffe, frukt och har lantbruk med mjölkkor eller biffkor och det är långsträckta områden med odlings- eller betesmarker. I Atherton stannade vi till vid the Crystal Caves, ett slags museum som har en mängd olika sorters bergarter, kristaller och mineraler. Ett Mecka för Fredrik, som älskar stenar av alla de slag. Jag trodde inte Casper skulle bli lika imponerad men han var väldigt road av detta. Vi fick gå i slingriga gångar där man hade limmat eller placerat ut en mängd olika sorters kristaller från olika delar av världen. Slutfinalen bestod av the The Empress of Uruguay, en 3,5 meter hög geod av ametist som var otroligt vacker. Vi fick inte åka därifrån utan att barnen fick köpa med sig en lite souvenir, det blev små skivor av agat.
Efter besöket där åt vi lite lunch innan vi sedan åkte vidare mot Yungaburra där vi skulle titta på The Curtain Fig tree, som var imponerande. Färden tog oss sedan vidare till Malanda Falls där vi skulle kika på ett vattenfall. Väl där såg vi att ett gäng människor samlats och tittade upp mot träden och då blev även vi nyfikna på vad de tittade på och fick klart för oss att de hade sett en trädkänguru, vilket tydligen är lite ovanligt att få syn på. Efter en stund fick även vi syn på den. Bildbevis finns. Den försvann sedan iväg och vi tittade på vattenfallet i Malanda som inte var särskilt stort i jämförelse med dem vi sett tidigare. På vägen tillbaka var det återigen uppståndelse kring ett träd och då såg vi trädkängurun igen och den skuttade verkligen uppför ett träd!
Vi begav oss sedan vidare till Milla Milla, där det finns en liten resrutt på ca 1 mil med 3 olika vattenfall och det som låg närmast var Milla Milla Falls. Där passade Björn på att ta ett dopp, eftersom Craig på hotellet nämnt att man kunde bada där. Badturen var lite ansträngande tydligen, men badtemperaturen helt ok. Vattenfallet var vackert.
Nästa vattenfall på tur var Zillie Falls och Elinjaa Falls.
När vi sett dessa vattenfall började det bli dags att styra kosan hemåt igen. Vi åkte en väg mot Atherton där vi dock gjorde ytterligare ett stopp för att titta på The Crater och Dinner Falls vid Mount Hypipamee. Klockan var runt halv 4 på eftermiddagen när vi kom dit. The Crater var ungefär 58 meter högt ovan ytan och runt 30 meter djupt under ytan och det finns troligen ytterligare gångar under vattnet som i dagsläget är outforskade. Den har bildats av en vulkansspricka…
Vi åkte tillbaka till lägenheten och stannade vid supermarketen och köpte köttfärs för att göra enchiladas.
Måndagens tur var planerad till Kuranda, via the Scenic Railway och Skyrails. Vi körde till Freshwater Station där vi skulle hoppa ombord på tåget. Väl ombord började tåget tuffa långsamt uppför bergen och vi fick höra historien om hur det byggdes men tågturen var lite av en besvikelse för man såg inte så mycket av utsikten pga alla träd som var i vägen. Mellan varven var utsikten dock förbluffande. Väl framme i Kuranda var det dags att fika, då jag och Björn tog Devonsshire Teas (scones med sylt och grädde), Fredrik en fruktsallad och Casper tog en blåbärscheesecake. Mätta och belåtna gick vi runt lite i Kuranda som har en mängd affärer med turistprylar och tingeltangel.
Sen blev det ett besök på Kuranda Bird World där man gick in i en jättebur med 50-talet olika fågelarter, ett litet vattenfall och en damm med konstiga, färgglada ankor och svarta svanar. Det var många papegojor och mindre fåglar som ville ta del av besökarnas små fågelgodispåsar man köpte vid entrén. Innan vi gick in så sa kvinnan bakom disken att Erika bör ta av sig hörapparaterna annars skulle ”Eric” bita sönder dem. Garanterat. Eric var deras blå-gula ara som biter på det mesta som sticker ut på kläder och kepsar hos besökarna. Nu var det dock inte Eric som lade beslag på Erika utan 3 st. ”Alexandrine Parrot” som gladeligen slog sig till rätta på hennes axlar och ena handen där de mumsade på fågelgodis. Den ena papegojan blev lite för kärvänlig och försökte bita av hennes BH-band… J.
Efter att vi vandrat runt i buren 2 varv så började det närma sig återfärd med linbanan (Skyrail Cableway)där vi bjöds på fantastiska vyer över regnskogarna i Queensland på vägen ner till busstationen. Fredrik är ju som bekant inte speciellt road av höga höjder så hans åsikter om återresan med Skyrail var väl inte helt i linje med oss övriga i familjen…
Väl nere tog vi bussen tillbaka till Freshwater Station och vår parkerade bil, för vidare färd hem till vårt radhus.
